Jag är helt fruktansvärt förkrossad. Här har man äntligen skapat en någolunda hållbar rutin på sitt tränande igen efter ett och ett halvt år uppehåll och vad händer? Jo man råkar trampa lite snett, vara ute för sent några kvällar och möjligtvis dricka en, eller två corona med touch av lime för mycket - och givetvis, givetvis blir man sjuk!
Jävla Murphys lag....
Hur som helst så tänker jag pusha ödet en aning och simma liiiiite lite idag, förhoppningsvis så kommer jag inte få hjärtkramp och dö på fläcken. But then again, u ll never know! Jag vet iallafall en person, vilken också visat tydliga tecken på halsinfektion, som kommer få fan för att ha smittat mig. . . Hämnden blir hård och skoningslös.
Förresten så har jag påsklov nu efter att vi kämpat oss igenom ett helt PM om kommunikation på 2 dagar, effektivitet personifierad! Sjukt nice, den här pedagogikkursen har känts som en ända lång ledighet. Antar att de blir ändring på det när hemtentan lämnas ut någongång nästa vecka.
Mamma ska få ta hand om mig under påskhelgen, jag ska äta sjukliga mängder godis och ligga nedbäddad framför brasan på landet - längtar.
Förresten så har jag blivit inspirerad, av en person vars namn jag inte längre får nämna på den här bloggen, till ett underbart nytt uttryck - "Man vet att man är tillsammans när man spenderar sin lediga lördagkväll med att baka morotskaka!" Så jävla charmigt, jag älskar dig, och kan fortfarande inte sluta le.
Peace óut!