Jag vaknar lördagmorgon hemma hos Sara i Örsundsbro, förövrigt jävligt fin lägenhet. Softar lite med Jessica, spelar Nintendo DS som en gud. Käkar frukost - lyxar till det med Kelloggs Frosties, dom är ju faktiskt
greeeeeeaaaat. 12.10 tar jag bussen tillbaka till staden Uppsala, cyklar förbi Persson och återlämnar ett lånat busskort. Försöker få med henne ned till stan för att shoppa lite men hon vägrar bestämt. Kallar henne, charmigt retsamt, något i stil med
soffpotatis och cyklar glatt ovetande om vad som komma skulle därifrån.
Hem och duscha och sedan ned med Stina på stan. Hittar en sjukt snygg klänning som jag införskaffar kvällen till ära. Drar till systemet och i samband med detta ringer jag det första samtalet till Persson 14.12.
Inget svar!
Stressar till systemet innan stängning, ytterligare ett eller två samtal + ett sms till P-son. Fortfarande inget svar och oron börjar växa.
Vad sysslar hon med? Upp till stan och fika med Anna. Glömmer olyckligtvis ge nyckeln till Stina vilket resulterar i en smärre konflikt där hon hotar med att inte följa med ut längre. Efter att ha lämnat nycklar stressar jag suckande tillbaka till Anna som jag lämnade på Café Unico. Persson vägrar fortfarande och svara i telefonen och mina misstankar om att hon är sur för mitt latmask-uttalande tidigare under dagen blir allt större.
Fan! Blir det ingen utgång nu?
17.00 möter jag upp Jocke för en middag på Svantes. Hamburgare och pommes, Jocke äter extremt långsamt för att tillhöra de manliga könet. Vid sju beställer vi in efterätt - blåbärspaj - och jag börjar känna mig småstressad för att inte hinna hem och göra mig i ordning. Fortsätter ringa P-son, kanske sjätte eller sjunde gången i ordningen, inget svar!
Vid halv åtta reser vi oss från borden, ja var bokstavligen tvungen att tvinga J att inte beställa
kaffe på allting.
Fattar han inte att vi ska få gäster, tänker jag. Hämtar cykel, ber Jocke skjutsa mig så vi kan komma hem fortare, han hävdar dock bestämt att han inte alls orkar det och att han måste "gå bort maten". Jävla skämt tänker jag och börjar nu lacka på hans oerhörda seghet.
Mobilen piper till och jag sliter upp den ur väskan, nu måste väl fan Persson svara - hon ska ju vara hemma hos mig om 30 minuter. Så sant som det var sagt kom sms från min bättre hälft och löd så som följer:
Det har hänt något, jag kan inte komma ikväll. Orolig som ett jävla as fortsätter jag traska hemåt samtidigt som jag ältar om och om igen vad det kan vara frågan om. Jocke försöker lugna ned mig men utan vidare resultat. Jag är numera fast besluten om att skrota hela jävla kvällen. Alla bangar och det kan lika gärna vara, hade inte Nina
tappat bort hennes mobil hade jag ring där och då och ställt in allt.
Kommer hem, Stina kommer ned och hämtar mig - går in i lägenheten och fram runt hörnet hoppar NINA, Fredrik, MARIA, Cez och Rebas och börjar sjunga ja må hon leva. Senare förökades även kalaset av andra kära ansikten så som Malin, Sara, Söder och Hans.
Efter att mina nerver har lugnat sig går jag till garderoben för att byta om till min nyinförskaffade klänning, och vad möter mina redan chockade ögon? Längsta fram i garderoben hänger den absolut fulaste
sjuksköterskeuniformen denna värld någonsin skådat.
För att göra en redan lång historia kort blev gårkvällen/natten på BJ någonting varken jag eller resterande Uppsalaresidenter kommer glömma!
Tack så sjukt jävla mycket mina älskade älskade vänner! Det ända jag önskade på min födelsedag var en överraskningsfest :)
