Löprunda

Att jag den här sommaren upptäckte löpningens underbara värld kan väl knappast någon ha missat.. Fattar inte hur de har kunnat tagit mig 26 år att inse hur sjukt lätt de är att bara dra på sig ett par löpdojjor och ge sig ut i naturen - istället för att behöva packa gym/simväska, cykla till lokalen, hitta cykelparkering, riskera oönskade komplimanger av främmande människor när man är naken, trängas i svettiga utrymmen - ja listan kan göras jävligt lång.... Men ja hade nångång fått för mig att löpning är trist och inget för mig, ibland är de förbannat tråkigt att vara så trångsynt som jag :)

Fast fördelen är att när man VÄL prövar något som man i så många år undvikit blir förtjusningen desto större... Samma sak gäller mat, ja har ju alltid hatat att pröva ny mat, herregud jag var väl 14 när ja slutade beställa hamburgare med bara ketchup på McDonalds, men när ja väl vågar mig på en ny smakupplevelse är de oftast de mest himmelska jag upplevt...

Vad försöker ja säga till mig själv egentligen? De är väl ganska uppenbart, lägg ner trångsyntheten och var lite mer öppen! Fast om ja ska krypa till korset så älskar ja att vara skeptisk och cynisk - de är en del av min personliga charm.....

Åter till titeln så skulle jag iallafall berätta att alla löprundor inte är rosa moln och fluffiga dunkuddar - idag när ja kom ner till strandsträckan blåste de så jävla mycket att ja var tvungen att springa i sidled för att inte blåsa ut på vägen........ Inte coolt!