Vet inte vad jag ska saga om Las Vegas mer an att det verkligen ar overvaldigande och att jag ALDRIG skulle aka dit med en karl. Kanns som om vi varit borta en hel manad och darfor har jag valt att redogora for handelserna dag for dag, orkar inte skriva allting pa en gang och dessutom litar jag inte pa blogger.com, da det mer en an gang har hant att jag bytt sida och allting jag skrivit forsvunnit.
Hur som helst. . .
Det var en gang tre flickor som efter en sen kvall ute i Orlandos morker, varefter bade Wallys och Whiskey Lous besokts, vaknade upp oerhort bakfulla. Efter att ha stabiliserat huvudvarken med tva ol till VM-matchen begav de sig ned till Boca Raton for att mota upp resterande 5 flickor som skulle folja med till fantastiska Las Vegas. (for er vars starkaste amne inte var matte i skolan var vi alltsa 8 stekheta brudar).
Efter en underbar middag hemma hos Osbournes begav vi oss ut till Fort Lauderdales flygplats och boardade planet mot vad som skulle komma vara ett utav vara storsta aventyr. Redan efter 20 minuer i luften kommer en oversocial pokerspelare fram till oss (moljigtvis eftersom vi alla ar bekladda i chockrosa trojor) och bjuder pa vodka lemon/lime, det anda jag dricker nufortiden.
11.10 landar planet och nar vi fatt ut vara vaskor kommer en stilig herre i frack fram till oss och ber oss folja med. Suspekt ser i pa varandra och undrar om det verkligen ar lampligt att hanga pa forsta basta framling bara for att han bar frack pa flygplatsen men det visar sig snabbt att Kathrines pappa bestallt en limo for att plocka upp oss och ta oss till hotellet vi skulle bo pa.
Nagra glas Champange senare befann vi oss pa The Mirage med en drink i handen och musiken pa full volym. Kvallen skulle bjuda pa nattklubben TAO inne pa Venetio och runt 1 var vi alla redo for att ga ut. Whitney lyckades med oerhord charm och citatet "ser du nagon ring pa mitt finger" fa oss alla fore i kon och in pa den lilla VIP-avdelningen. En drink kostade 15 dollar och vi sag missnojd pa varandra. Jag som hatar att bara hogklackat ville efter nagon timmas vilt dansande till PAUL VAN DYYK (ja, han spelade och ja, han ar en gud) satta mig ned.
Mina hokogon spanade snabbt fram en ledig plats bredvid vad som sag ut som en vanlig liten snubbe fran mellanostern. han presenterade sig som Abdullah och jag svarade med mitt eget namn. Givetvis var en naturlig foljdfraga vart jag kom ifran och efter mitt svar sag man tydligt hur hans ogon vidgades och han bad oss folja med honom upp till overvaningen - eller den riktiga vippen-som jag skulle kalla det.
Visst tankte vi, skont att slippa trangseln pa dansgolvet, tog honom i handen och foljde med. Okrar inte beskriva hur det sag ut men VIP i Vegas ar nagot battre en VIP pa BJ, sa mycket kan jag val saga. Det visade sig dessutom att denne herre arbetade for prinsen av Dubai (ja, jag vet att de finns runt 1000 prinsar i Dubai men anda). Spriten flodade hela kvallen, Whitney traffade LMFAO och jag fick en gigantisk pase weed nedkord i min vaska av prinsen, vilket jag givevis gav tillbaka pa en gang da jag minsann ar val medveten att de finns dodsstraff i det har landet. Denna handling uppskattades senare dock inte av amerikanarna.
Vid halv 5 bestamde sig entouraget att bege sig tillbaka till deras svit i Bellagio och givetvis skickade de efter en limousin att ta oss dit med. Vi tog ett snabbt beslut att 8 tjejer mot 5 kilar inte var nagra problem och foljde givetvis med, vem vill inte se hur en svit i Bellagio ser ut? (for er som inte vet ar den gigantiskt och det ingar aven ett konferensrum med langbord och 30-tal stolar)
Efterfesten bjod iallafall pa mer sprit och droger (dock inte for mig, saklart) och vid 6 beslot vi oss for att det fick vara nog och tog en taxi tillbaka till hotellet, vi skulle ju trots allt upp 2 tmmar senare for att ga pa Rehab, poolpartyt vid hard Rock Caf'e. . .
Fortsattning foljer. . . . . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar