Herregud, är det redan tisdag? Måste verkligen dagarna gå så här jävla fort? Innan jag vet ordet av kommer jag vakna och vara 40, stolt ägare av jordens säckigaste ölmage, skrumpen lever och kolsvarta lungor - kommer se tillbaka på livet och önska att mitt motto inte varit "lev ung, full och dum in i det bittra sista" utan snarare "var präktig, bosätt dig i en håla på landet och gift dig för guds skulle inte med någon annan än en inte-allt-för-många-led-bort-släkting"!
Kanske skulle ta mitt pick och pack och bege mig ut i skogarna häromkring Uppsala, hört att de finns en hel del gemytliga industrihålor att välja bland, innan jag kreverar.
Hur som helst så sitter jag och väntar på Em, vi ska ta och skriva klart hemtentan idag så vi kan satsa på läkemedelsportföljen imorgon. Varför måste man alltid vänta till sista minuten med allting? Ja, just de, det var ju jag och superhjältarna som jobbar allra bäst under lite press. Måste påminna mig själv om de till och från annars blir jag bara bitter och får magsår, och då lär jag väl knappast skaffa nya vänner?
Snart är det dags för en liten grillfest tycker jag, så vi kan spela Beer Pong och dricka oss lagom upphetsade till Roxanne. Sommaren kommer vara över fortare än man tror. . . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar