Man ses alldeles för sällan. .

Igår var det 4 december och Kavalleriets högtidsdag. Jag begav mig upp i ottan, duschade och hoppade i mina knallblå vans (de nästintill nyinköpta stövlarna gick oerhört lägligt sönder igår) och cyklade till tandläkaren. Hade ett mysigt litet återbesök då de förra gången upptäckte en misstänkt karieshärd på en utav mina bakre tänder. Som tur är hade tillståndet inte förvärras och man beslöt att skjuta upp det oerhört komplicerade ingreppet, till min förtjusning, inte världens höjdare att komma dreglande till en återträff.

09.10 -pendeln tog mig och Perra P till storstaden och vid Stadions station mötte vi upp Holmdahl som jag nog fan inte träffat sen muck. Hon har ett halvår kvar på polishögskolan innan hon beger sig tillbaka till Göteborg city som Aspirant Holmdahl. Mäktigt men tyvärr hade hon inte med sig pickan den här gången!

Trion begav sig till K1 där vi bevittnade överstens tal och baskercermonin. Därefter var de lunch och hopptävling/sabelfäktning. Väldigt underhållande, mycket kan man säga om militärer men att tänka som vinnare är dom fan experter på. Antar att det kan behövas i stridens hetta.

Kvällen bjöd på både en och två öl på karlvägen tillsammans med det gamla gänget och min slutsats med den här historien är att man ses fan alldeles för sällan. Man borde alltid låta sig omringas av människor som får en att skratta!

Förresten har jag blivit kär, Melissa Horn heter hon och hennes musik är som godis för mina öron. .
Myntade även ett nytt uttryck häromdagen, Fuck Five, som en high five fast med "fingret". Feel free att använda det bäst du vill!