Igår missade jag för första, dock säkerligen inte sista, gängen att jag skulle gå dag. Hade varit helt inställd på ett kvällspass och till och med beklagat mig både högt och brett över att ja och Hanna inte fick jobba tillsammans som vi alltid gjorde och att ja o Jocke minsann aldrig fick vara lediga tillsammans. Hur som helst ringde Jockes väckarklocka på morgonen och jag vände mig och och sov glatt vidare ytterliggare en timme då ja vaknar av att mobilen ringer. Displayen visade "Henrik Jobb" och ja svarade trött.
"Henrik Jobb" frågade var fan jag höll hus, och att ja saknades på avdelningen. Givetvis måste detta vara ett skämt? Tyvärr var så inte fallet och på tio minuter var ja klädd, tandborstad och ute på vägen för att få tag på en taxi (då ja åkt direkt till Tofta dagen innan stod min cykel lägligt nog redan vid lasarettet). Stannade första bästa och när han vevade ner rutan vrålade jag att ja måste ta mig till lasarettet snarast möjligt och om han var ledig. De var han INTE.
Men skam den som ger sig, ja blinkade lite med ögonfransarna och liftade ner till hamnen där de minst sagt chockade medresenärerna hoppade av. Snålgubben i baksätet knackade mig lätt på axeln och bad mig betala deras resa. Både jag och chaffören tittade på varandra och undrade vad de finns för Ove Sundberg här i världen? Han stängde ialf av taxametern efter detta så ja behövde bara betala en liten symbolisk summa för skjutsen till lasarettet. 07.21 fick jag telefonsamtalet att jag hade försovit mig. 07.48 befann jag mig ombytt på avdelningen. Om det inte är effektivitet i en förbannat sexig kropp så säg?
På kvällen gick vi ner till Almedalen för lite parkhäng och Timbaktu som öppnade för Miljöpartiet. Därefter käkade vi i hamnen och lyssnade på gospel av Sailing with Jesus gänget. Dom bjöd på godis, så döm inte tack!
Peace Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar