Ok så jag och Jenni vaknade klockan 04.00, piggare än vad som är brukligt denna tid på dygnet. Kan bero på att vi fortfarande jobbade svensk tid.. Försökte somna om vilken givetvis inte gav vidare resultat..
Låg och vred och vände oss till 8 då vi beslöt att de var lönlöst..
Upp, fixa håret och gav oss ut på jakt efter en äkta amerikans frukost. Vi hade ingen karta men hur svårt kunde de vara, hela Amerika är ju fan uppbyggd som en ren Sim City stad med avenyer och gator i perfekta små fyrkanter. Dock hade vi inte vid den här tidpunkten insett att när man väl letar efter ett bra mathak i New York, så hittar man ingenting.. En läxa som vi sedan surt fick lära oss! Hur som helst efter några gators planlöst vandrande fram och tillbaka lyckades vi i alla fall få tag på mycket goda banana panncakes med syrup. Vi fortsätta sedan vår promenad och stötte på, som av ren lyckhändelse, Grand Central Station där vi faktiskt lyckades få tag på KARTAN. Kartan som sedan skulle bli vår räddning resten av resan.
Dag två bestod faktiskt mest av att gå runt på stan och kolla affärer, jag var ju på jakt efter både ett par skor åt Fisis och en väska åt P-son så målmedveten är bara förnamnet!
På kvällen mötte vi upp Ebba för middag (och givetvis fick vi leta i drygt en timme)- italienskt - och drinkar på Ebbas favoritställe, ett vattenhål för executives där enda syftet var att plocka upp ett byte att få med sig hem.. Haha, två män slog sig ned vid vårat bord och frågade vi om vi var tyskar varpå mitt svar blev att en sådan fråga ansågs som en förolämpning för oss europeer då det är allmänt känt att tyskar inte är det snyggaste folkslaget på våran planet. Am i right?
Vid halv tolv beslöt Ebba att lämna oss för ett ligg (uppskattas verkligen när man åkt hela vägen från Sverige för att umgås :))) och jag och Jenni, som vid de här laget knappt visste vad vi hette, tog tunnelbanan hemåt. Hela tiden livrädda för att bli rånade, våldtagna eller mördade - förslagsvis samtliga tre samtidigt.
Fortsättning följer.......
Imorse gick jag för första gången e v e r på simmis morgonträning. Är jävligt imponerad över mig själv faktiskt trots att de inte kändes normalt att väckarklockan ringde 7.00 en lördag..... Tack Nina!
Ikväll ska jag till Mallorca på grisfest, fram med havaianas och på med brunkrämen - 90-talet here i come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar