Ibland tror jag helt seriöst att jag föddes med en jävla guldsked i munnen. Hur bra får man egentligen ha det innan man måste börja skämmas för att alla omöjligt kan ha det lika bra? Eller det jag främst funderar över är hur länge man kan leva med medvind innan allting vänder och det blir fullkomligt kaos och storm.
Jag försöker njuta av det smärtfria och ljuva livet så länge det varar för jag är nästan helt övertygad om att det förr eller senare kommer slå tillbaka, och då kommer de slå tillbaka jävligt hårt!
Egentligen tror jag varken på ödet, tur, karma eller överhuvudtaget på att någonting skulle vara förutbestämt. Jag tror på vetenskap och där med basta, men ibland kan man börja undra över hur alla pusselbitar i ens hittills levda liv har kommit att passat ihop så sjukligt perfekt och hur allting varit så beroende av varandra. Självklart har man som alla andra begått misstag man helst av allt vill glömma men i det stora hela så skulle jag inte kunna vara mer nöjd med allting jag fått göra och vara med om. Vem ska man egentligen tacka?
Var tvungen att radera lite jag nyss skrev, blev lite väl pretentiös, haha. Belägga sig själv med censur kan knappast vara politiskt korrekt!
Nu ringde P, hon är suverän!
Ikväll ska jag till World Cup i Sthlm och dregla lite över Michael Phelps, hoppas verkligen att han kommer simma någonting på det här nu! möjligtvis kanske Australien också är här med Eamon Sullivan i topp. Herregud vilken drömkväll det här kommer bli.. nu måste ja fixa sminket lite ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar