torsdag 5 november 2009

Idag hade vi fortsatta föreläsningar i nutrition, tenta imorgon, och vi började diskutera övervikt och sjuklig fetma och en slags rättighetslista med 10 stadgar som getts ut av "Överviktigas riksförbund". Jag ska inte ta upp alla för det gör mig bara förbannad men vill nämna två punkter som jag fastnade lite extra för;

* Konfektionsindustrin skall tillverka kläder åt överviktiga -> Haha, först trodde jag man menade konfektindustrin, men det var väl jävligt tur att så inte var fallet. Om man inte längre kommer i den största storleken som finns, dvs XL eller XXL, borde man väl redan här inse att problemet inte ligger hos klädindustrin och dess utbud utan snarare hos individen själv? Dessutom blir storlekarna redan större och större, en storlek 38 för 10 år sedan är typ en 36a idag.

Vidare. . .

*Pressen skall inte skriva ovederhäftiga artiklar om bantning och bantningspreparat
-> skall verkligen Riksförbund ge sig in på tryckfrihetsförordningen och förbjuda pressen från att skriva vad dom vill, fan hälften av allting som står i Expressen och Aftonbladet är väl falskt eller grundar sig på icke evidensbaserade uppgifter, så varför inte bara förbjuda hela konceptet med kvällstidningar! Man får väl för i helvete använda sitt intellekt och vara lite källkritisk när man läser om alla dessa modedieter.

Jag måste bara understryka inte alla stadgar som förbundet tagit fram var berättigade men på grund av vissa extremt korkade var det svårt att ta resterande på allvar. . . för er som vill läsa mer hänvisar jag till http://www.overvikt.se/forbundet.php. Vidare syftar väl dessa på det sjukligt feta med ett BMI mellan 30-40. Lite hull på magen är bara charmigt, eller hur?

Kollade nyss på en dokumentär "The heart of a lioness" på Animal Planet som handlade om en lejonhona som adopterade (läs kidnappade) en liten antilopunge. Helt emot naturens alla lagar men oerhört charmerande var det när dom låg i skuggan och myste. Jävligt tur att jag pratade med Ebba i telefon som förtäljde hur historien skulle sluta för annars hade jag nog brutit ihop totalt när, efter 50 minuter dokumentärtid av omsorgsfullt omhändertagande av varandra, en lejonhane från en annan flock hoppar ut ur buskarna och delar ut ett dödligt hugg över babyantilopens hals samtidigt som lejoninnan hjälplöst ser på. . . Naturen är hård, så är det bara!

Nu blir det tentaplugg och sen Mammas Pojkar!

1 kommentar:

Anonym sa...

aaaaah guuuud nu satte jag kaffen i vrångstrupen.. tur att du skrev om hur idiotiskt deras resonemang är så jag slipper! :) och jag måste erkänna att jag själv kanske fällde en tår eller två första gången jag såg det där programmet... peace!